För stora drömmar behövs en stor vilja.

Det är den 1:a december 2046, jag sitter på en brygga mittemot mitt barndomshem där jag ofta satt med min pappa när jag bara var ett litet barn. Jag kisar mot solen som så många gånger förr, men den här gången kan jag känna rynkorna i pannan som kommit på senare år. Bryggan har hunnit frysa fast, men jag kan ändå komma ihåg ljudet av vågorna som skvalpar. Det är lite kyligt, snön har bildat ett tjockt vitt täcke över marken. Det är annat än i Hollywood som jag just flyttat från. Just nu bor jag hos min bror som bor i mitt barndomshem hemma på Stocka. Jag ska bara bo här någon månad, jag kände att jag ville komma hem och ta det lugnt utan jobb och utan någonting för ett tag. Mina föräldrar har flyttat till ett annat hus bara en bit ifrån, försvinna kommer de inte att göra på länge till.
Jag börjar tänka på vad jag egentligen har gjort i mitt liv, tiden bara flyger iväg. Jag försvinner mer och mer in i tankarna.

Allt började när jag var ungefär 14-15 år. Jag tror att jag har haft ett ganska ovanligt liv, men jag skulle inte ha klarat av att vara en ''vanlig'' svensk mamma som jobbar inom vården eller sitter på ett kontor hela dagarna för att komma hem till en helt vanlig Svensson-familj och laga mat, diska, tvätta, städa och ta hand om alla andra hushållssysslor. Det förstod jag tidigt och siktade därför högre.
Efter grundskolan började jag läsa på gymnasiet Kulturama i Stockholm. Jag hade precis fyllt 15 år och gått på skolan i fem månader. Jag bodde själv i en liten etta. Det var allt jag hade råd till då, men jag nöjde mig bara jag hade någonstans att bo. Självklart hade jag familj, släkt och vänner som hälsade på mig så fort de kunde.
Jag tog tåget hem på varje helg och lov för att träffa mina gamla vänner, repa med mitt band och vara ute och spela musik på olika ställen.
Det gick bara bättre och bättre på musikfronten, och tillslut befann jag mig i en studio för att spela in en skiva. De andra i mitt förra band hoppade av då de kände att det dög gott och väl för dem att fortsätta spela i hemtrakterna.
Skivan spelades självklart in på mina villkor. Villkoret var att den skulle spelas in som den skulle ha spelats in på den gamla goda tiden. Det skulle alltså inte vara datorgjort, redigerat eller nedladdningsbart.
När jag fyllde 16 gav jag mig ut på min första turné. Det var ingen stor turné egentligen, men just för mig när jag var så ung var det en av de största jag varit med om.
Det var en stor upplevelse, och bara några månader efter fick jag äntligen träffa mina största idoler- Mötley Crüe!
Vid den tiden i livet hade jag också hunnit träffa min blivande man.
Vid 20-års ålder bestämde vi oss för att flytta till Hollywood. Pengar fanns det så det räckte och blev över.
Inom loppet av tre år hann jag skaffa två underbara barn, min son Jerry Lee som jag fick när jag var 20, och min dotter Nikki Sixx som jag fick när jag var 23. De påminde mig mycket om mig själv om min bror när vi var unga. Jerry Lee var den otroligt överbeskyddande brodern som gjorde allt för sin systers säkerhet. Nikki var tjejen som började med allt tidigare än de flesta andra, till sin broders stora fasa. Att träffa en kille när hon bara var 13 år kunde hon nästan bara glömma! Jag upptäckte något väldigt viktigt då som jag inte alls tänkte på när jag själv var i Nikkis ålder, det vill säga 13 år. Att få ha en bror som honom är en av de finaste gåvor någon kan få. Jag tänkte adrig på att allt egentligen bara handlade om kärlek. Han brydde sig om mig för mycket för att låta något hända mig. Min mamma försökte ofta förklara det för mig, men det var lite svårt att förstå när jag var så pass ung.
Jag har försökt hela min tid som mamma att ha gjort mitt yttersta för att ge mina barn en så bra uppväxt som möjligt. Det har inte alltid varit lätt när jag har haft så mycket att göra.
Jag startade två cafén när jag var ungefär 27 år. Ett 50-talscafé med schackrutigt golv, gammelrosa väggar, en jukebox och servitriser på rullskridskor och ett hårdrockscafé i AC/DC/Mötley Crüe-stil. Jag var själv där och jobbade ibland, men det har blivit oftare nuförtiden då jag har mer ledig tid.
Det var också fler och fler som fick reda på att jag är riktigt duktig på det här med make-up, så det slutade med att jag blev många kändisars favorit-makeup artist.

Jag slutade turnera helt i 30-årsåldern då jag kände att det tog för mycket tid när jag också hade fått ytterligare en dotter. Den gången fick det bli en liten Cash, döpt efter Johnny Cash.
Namnen mina barn har fått är namn som varit med mig ändå sedan jag var ung. Jag var helt inställd på att min dotter skulle hela Cash, men jag fick inte mycket medhåll. Mina vänner och lärare kunde inte tänka på namnet som en slags hyllning till Johnny Cash, utan kunde bara tänka på det engelska ordet cash som betyder kontanter. Men se, jag gjorde som jag ville och det blev hur bra som helst! Det finns ingen människa på hela jorden som bär upp namnet Cash som min dotter gör.

Mina barn bor nu i varsina hus i Hollywood, men har planer på att flytta till Sverige tillsammans med mig när jag flyttar. Jag kan dock inte flytta än eftersom jag just nu håller på att lansera en ny klädkollektion för ungdomar. Det är såna sorters kläder som jag själv ville klä mig i när jag var ung. Dessutom måste jag kolla med min bror om det är okej för honom om jag flyttar in hos honom. Får jag inte bo i mitt barndomshem stannar jag i min lyxvilla i Hollywood.

-Elise!
Jag hör min bror Viktor ropa från huset på andra sidan vägen. Jag kollar på mitt silvriga armandsur, jag har visst suttit här i snart två timmar. Som sagt, tiden bara flyger iväg..
Imorgon fyller jag 50 år.
      _________________________________________________________________________


Sanningen?
Sanningen är den att jag sitter här i mitt retro-modärna rum och knappar på min metallicblåa laptop i hopp om att få ihop en bra uppsats. Lite nu och då tar jag en klunk av mitt hallonte som doftar i hela rummet. Jag ska alltså ge er en bild av hur mitt liv förhoppningsvis kommer att se ut tills jag är 50 år. Jag kommer som sagt inte att klara av att vara en vanlig ''Svensson-mamma'' (Ganska lustigt va, eftersom jag heter Svensson i efternamn) som är hemma och tar reda på disken, tvätten och rent ut sagt skiten efter mina barn. Just därför satsar jag stort, och jag ska uppnå mina drömmar, vad som är krävs! T.ex. så blir det nog väldigt svårt att hitta en man som går med på att döpa våra barn till Jerry Lee, Nikki Sixx och Cash. Men aldrig att jag viker mig! Har jag en dröm så vill jag att den ska bli sann.
Att ha stora drömmar betyder också mycket motgångar från medmänniskor. Jag får ofta höra att ''det kommer aldrig att gå för en liten tjej från Stocka'', eller att ''satsa inte så stort. Du blir bara besviken!''. Mina svar på det är, varför skulle det inte gå för en liten tjej från Stocka? Jag är en liten tjej med stor vilja och stora drömmar, så självklart går det bara jag satsar! Och alla blir besviken här i livet, jag är fullt medveten om att precis allt inte kommer att gå som jag vill. Men vad gör det? Jag vet att jag kommer att få det bra ändå.
Egentligen kan jag inte göra mycket mer än att hoppas, eller hur?


                                                                                                                      Elise Svensson 9a.